I have always wondered if there is an adequate way to speak of one’s taste and what is aesthetically more pleasing as an argument. What cultural canon is worth protecting as more valuable, considering a choice between “Shakespeare and a prose on a backside of a cereal package?´”* I went on a journey of trying to grasp what beauty is and what happened to it in the 18th century when it became a matter of pleasure. As a teacher, I find this topic important since the grading system requires objective arguments to subjective subjects such as aesthetic subjects.
*Alain de Botton; Art as Therapy
På vilket sätt kan en hävda att något i fråga om smak är mer estetisk tillfredställande? Kan vi argumentera för att “Shakespeare är en mer värdefull läsning än en prosa på ett flingpaket?”* Genom min resa har jag försökt sätta fingret på vad skönhet är och vad som hände när den började erkännas som en kontemplation och nöje under 1700-talet. I mitt framtida pedagogiska arbete anser jag detta vara viktigt då betygssystemet bygger på objektivitet och kräver en argumentation för respektive betyg inom ett subjektivt ämne som estetiska ämnen är.
*Alain de Botton; Art as Therapy