BACHELOR / Ädellab
About Ädellab
In the introduction essay to Thinking Through the Skin, Sara Ahmed and Jackie Stacey discuss how a critical inquiry into the body’s surface can lead to “new and different ways of thinking about lived and imagined embodiment”. Their proposition “has the potential to break down the dichotomous elaborations of inside/outside, surface/depth and self/other that often permeate accounts of embodied subjectivity”. The skin, intended as a fluid, enfolding boundary and interface, becomes a relevant site where these relationships can be questioned and critically investigated.
Jewellery and Corpus are artistic practices that are intimately connected, even interdependent, with the notion of skin: on one level there is the skin of the object, a surface that has a life of its own, that encloses, mediates and communicates. A jewellery or corpus piece is bound to the body, even when not actively attached to, held by or placed on it. The skin is the point of contact, the interface through and towards which corpus and jewellery are activated.
This year, seven graduates investigate with their degree projects the complex relationship between skin, surface, body, object, materiality and identity. They use their media—jewellery and corpus—to critically reflect on and research questions of representation, of value creation, of mental health, of human fulfillment and desire, of ownership and inheritance and the boundaries between physical–emotional, material–immaterial.
Lovisa Hed’ s work discusses the materiality and physical experience of emotional scars and harm. Josefin Sefastsson’s jewellery and objects also challenge the dualism of mind–body, while questioning how mental disorder may affect our self-image and identity in the society we live in. In Teresa Alton Borgelin’s project, shape-shifting materials usually not associated with jewellery, embody the feeling of being taken over by anxiety and question everyday rituals and coping mechanisms. Antonia Kjellarsson’s work reflects on the relationship between photography–identity–heritage, and on social media’s impact on the ways we circulate, manipulate and leave behind images of ourselves. Norms surrounding the creation of value systems—whom are they upheld by, and how can they be problematised—are at the centre of the projects of Hannah Blitz Heyman, Linnea Bertlin and My Björkvist. In asking what is normality, Bertlin challenges and expands our understanding of what ‘able’ body is and could mean; Heyman’s work aims to disrupt material and value hierarchies associated with the copy and the original in a jewellery context; Björkvist has her starting point in the notion and practice of stone-setting as a way to discuss our very human obsession with what is missing and to elevate the incomplete.
These are challenging, urgent propositions through which the Ädellab graduates are consistently developing our subjects and their boundaries.
Beatrice Brovia
Senior Lecturer in Ädellab
I inledningsessän till ”Att tänka med huden”, diskuterar Sara Ahmed och Jackie Stacey hur en kritisk undersökning av kroppens yta kan leda till nya och annorlunda sätt att tänka på om levda och föreställda förkroppsliganden’. Deras förslag ”har potentialen att bryta ner de dikotomiska omsorgsfullt utarbetade uppdelningarna insida/utsida, yta/djup och själv/andra som ofta genomsyrar betraktelser av förkroppsligad subjektivitet”. Huden, föreställd som en vätska, omsluter gränser och gränssnitt, och blir en relevant plats där dessa relationer kan ifrågasättas och kritiskt granskas.
Smycken och kroppen är konstnärliga tillämpningar som är intimt förbundna med, och även beroende av varandra genom begreppet hud; på en nivå är det huden på objektet, en yta med sitt eget liv, som omsluter, förmedlar och kommunicerar. Ett smycke eller kroppssmycke hör ihop med kroppen även när det inte är aktivt fäst vid, hålls på plats av, eller placerad på den. Huden är en kontaktpunkt, gränssnittet genom och mot kroppen, där smycket aktiveras.
I år har sju studenter undersökt det komplexa förhållandet mellan hud, yta, kropp, objekt, materialitet och identitet i sina examensarbeten. De använder sina medier – smycken och kroppen – för att kritiskt reflektera över och forska kring frågor om representation, värdeskapande, mental hälsa, människors självförverkligande och begär, äganderätt och arv, samt gränserna mellan det fysiska/psykiska och det materiella/immateriella.
Lovisa Heds arbete behandlar materialitet och fysiska upplevelser av känslomässiga sår och skador. Josefin Sefastssons smycken och objekt utmanar också tudelningen av kropp/själ samtidigt som hon ifrågasätter hur psykiska störningar kan påverka vår självbild och identitet i det samhälle vi lever i. Teresa Alton Borgelins projekt, där formförändrande material som vanligtvis inte förknippas med smycken, förkroppsligar känslan av att övermannas av ångest och ifrågasätter vardagliga ritualer och överlevnadsstrategier. Antonia Kjellarssons arbete avspeglar förhållandet mellan fotografering, identitet och arv, och hur social mediekultur påverkar sättet vi sprider, manipulerar och efterlämnar bilder av oss själva. Normer kring skapandet av värdesystem, vem de upprätthålls av och hur de kan problematiseras står i centrum för Hannah Blitz Heyman, Linnea Bertlin och My Björkvists projekt. Genom att ställa frågan vad normalitet är utmanar och utvidgar Bertlin vår förståelse av vad en ”duglig” kropp är och vad det kan innebära; Heymans arbete syftar till att söndra material och hierarkier i förhållande till kopia och original när det gäller smycken; Björkvists utgångspunkt är begrepp och praxis för steninfattningar som ett sätt att diskutera vår mänskliga besatthet i vad som saknas och lyfta fram det ofullständiga.
Det är genom utmanande, brådskande påståenden som Ädellabs avgångsstudenter ständigt utvecklar våra teman och deras begränsningar.
Beatrice Brovia
Lektor på Ädellab
