So says a Swedish proverb for parents who wish to encourage children to be outdoors in the most unbearable of weather. If not before, 2018 was the year when it came to the collective consciousness that clothes will hardly protect us from coming storms. It is serious now and children lead humanity towards the awakening with school strikes and placards: “I do not want to bathe the year round;” “Things I can count without school: there is only 1 planet;” or “The climate is hotter than my boyfriend!”
The placards can teach us something essential about visual communication and how this practice exists so that we can convey something in context that as many as possible can perceive and take part of. While the need to express ourselves freely is fundamental to the human being, visual communication is about the actual materialization and mediation of these expressions in a particular context. How we understand context is crucial for what we choose to show and how. Through advanced practices these choices are explored, while our methods of getting to know and understand context are deepened. If we as graphic designers and illustrators often work with assignments where the context is predetermined, an independent environment allows us to further reflect upon: What contexts are created by our choices? What readers, audiences and users do they create? What behaviors, conditions, realities are made visible (or invisible) and made possible (or impossible)? It’s a space we rarely have in working life when target groups and desired effects are established.
The need for research through this practice is necessary and grows rapidly internationally; primarily this is a matter of trust, infrastructure and financial resources. Providing already experienced people an environment and time to examine this practice and what it does, regardless of economic-political interests, is an opportunity that a democratic society cannot afford to miss.* For one thing, we know about visual communication; it exists, operates and influences us from the moment we wake up until we go to bed.
In the borderland between professional life and research, this year’s graduating students sit. For two years, they have had access to space and time to elaborate upon, and immerse themselves in something they feel like, or spot a need for. For some, this means that for the first time they have been able to advance a craft, a technique or a medium they have not had access to before, for others this means that they have been able to explore subjects that lie close to them or ask questions through methods that science didn’t yet provide. By doing so, the students imagine a future where they can recognize or challenge themselves, an imagination activated by the tools and crafts they master.
Sara Teleman, Professor of Illustration
Johanna Lewengard, Professor of Graphic Design
*In the spring of 2019, an announcement is being made of two PhD positions in visual communication at Konstfack in collaboration with KTH, the first ever in Sweden.
Så lyder ett ordspråk för föräldrar som vill uppmuntra barn att vara utomhus i de mest outhärdliga av väder. Men om inte förr, blev 2018 året då det gick upp för det kollektiva medvetandet att kläder knappast kommer skydda oss från kommande oväder. Det är allvar nu och barnen leder mänskligheten mot uppvaknandet med skolstrejker och plakat; ”Jag vill inte bada året om”, ”Saker jag kan räkna utan skolan: Det finns bara 1 jord” eller ”The climate is hotter than my boyfriend”.
Plakaten kan lära oss något om visuell kommunikation och hur denna praktik finns för att vi vill förmedla något i sammanhang som så många som möjligt kan uppfatta och ta del av. Medan behovet att uttrycka oss fritt är grundläggande för människan, handlar visuell kommunikation om själva materialiseringen och medieringen av dessa uttryck i ett visst sammanhang. Hur vi förstår sammanhang är avgörande för vad vi väljer att visa och hur. Genom den avancerade praktiken prövas dessa val, samtidigt som våra metoder att lära känna och förstå sammanhang fördjupas. Om vi som grafiska formgivare och illustratörer ofta arbetar med uppdrag där sammanhanget är förbestämt, kan vi i en oberoende miljö reflektera över; Vilka sammanhang skapas genom våra val? Vilka läsare, publiker och användare skapar de? Vilka beteenden, vilka tillstånd, vilka verkligheter synliggörs (eller osynliggörs) och möjliggörs (eller omöjliggörs)? Ett utrymme vi sällan har i yrkeslivet när målgrupper och önskade effekter är fastställda.
Behovet av forskning genom denna praktik är nödvändig och växer snabbt internationellt och framför allt är den en fråga om förtroende, infrastruktur och ekonomiska resurser. Att ge redan erfarna personer en miljö och tid att undersöka denna praktik och vad den gör, oberoende av ekonomisk-politiska intressen, är en möjlighet som ett demokratiskt samhälle inte har råd att missa.* För en sak vet vi om visuell kommunikation; den finns, verkar och påverkar från att vi vaknar tills vi går och lägger oss.
I gränslandet mellan yrkesliv och forskning befinner sig årets avgångsstudenter. Under två år har de haft tillgång till en miljö och tid att pröva och fördjupa sig i något som de själva känner lust till eller ser ett behov av. För några innebär det att de för första gången kunnat utveckla eller förfina ett hantverk, en teknik eller ett medium de inte haft tillgång till tidigare, för andra innebär det att de kunnat utforska ämnen som ligger dem själva nära eller ställa frågor genom metoder som vetenskapen ännu inte har prövat. Genom görandet skapar studenterna utrymmen att föreställa sig en framtid där de kan känna igen eller utmana sig själva, en föreställningsförmåga som aktiveras genom de verktyg och hantverk de bemästrar.
Sara Teleman, professor i illustration
Johanna Lewengard, professor i grafisk formgivning
*Våren 2019 pågår en utlysning av två doktorandplatser med inriktning mot visuell kommunikation på Konstfack i samverkan med KTH, de första någonsin i Sverige.