I have done a lot of thinking about what I actually want to achieve with my drawing/painting. Why it feels so important to me. I have always been good at it and have always been encouraged to do it. I’ve received a lot of acknowledgement from drawing; it’s always been an outlet for my creativity. But it feels diminishing to say that any of these things is the entire reason why it feels so important to me. I think that most of us have a need, a thought about wanting to be understood on a deeper level, about being able to do something that feels big and that has meaning for ourselves.
But for me, this often stops at thoughts. What I want to describe is often diffuse and difficult to explain, or I don’t dare to because it feels too excluding.
In this project, I have chosen to share something that feels important to me. Using images, text and animation, I aim to describe feelings related to the time, such as nostalgia, melancholy and sadness. Emotions that I identify with and that I feel are a big part of my self-image. It also feels important to me that others feel the same emotions – I think of it as a human fellowship. I believe that these feelings are strongly connected to the environments we find ourselves in, and that by reproducing these environments, we can get people to feel emotions associated with time.
Jag har funderat mycket på vad jag egentligen vill uppnå med mitt ritande/målande. Varför det är känns så viktigt för mig. Jag har alltid varit bra på det och har alltid blivit uppmuntrad. Jag har fått mycket bekräftelse av att rita, det har också varit ett utlopp för min kreativitet. Men det känns förminskande att säga att något av det är hela anledningen till att det känns så viktigt för mig. Jag tror att det finns ett behov hos de flesta, en tanke om att vilja bli förstådd på ett djupare plan, att få göra något som känns stort och som har mening för en själv.
Men för mig så stannar det ofta vid tankar. Det jag vill beskriva är ofta diffust och svårt att förklara, eller så vågar jag inte eftersom att det känns för utelämnande.
Jag har i det här projektet valt att dela med mig av något som känns viktigt för mig. Jag vill med hjälp av bilder, text och animation beskriva känslor relaterade till tiden som till exempel nostalgi, melankoli och vemod. Känslor som jag identifierar mig med och som jag känner är en stor del av min självbild. Det känns också viktigt för mig att andra känner samma känslor, jag tänker mig det som en mänsklig gemenskap. Jag tror att dessa känslorna är starkt knutna till miljöerna som vi befinner oss i, och genom att avbilda dessa miljöer så kan man få människor att känna känslor som associeras med tid.