My work is about a phobia I have. It’s time to deal with it now.
I have an absolutely phobic fear of birds. I don’t know why or when it started, but I often feel nervous in public spaces. I’m building a site for exposure. Façades with a space for me behind. The site is located on fallow ground. It is inactive, like a pedestrian street before the shops open for the day. The nests is empty of birds. I’m not sitting on the chair yet.
We hear flapping, caws, calls and chirping. We see shadows.
We move towards, we come to, we settle in. Volumes paratisise on a structure. The shadows ruminate.
I am exposed and exposed to.
My project is about control, or the lack thereof. I attempt to alleviate and treat my problems through my architecture. I need to offer a space to something I’m not comfortable with. I need to feel control.
Mitt verk handlar om en fobi jag har. Det är dags att ta tag i den nu.
Jag är rädd, fobiskt rädd för fåglar. Jag vet inte varför eller när det började, men jag känner mig ofta nervös i offentligheten. Jag bygger en plats för exponering. Fasader med en plats för mig bakom. Platsen ligger i träda, den är inaktiv, som en gågata innan affärerna öppnar för dagen. Bona är tomma på fåglar, stolen sitter jag inte på än.
Vi hör flaxande, kraxande, lockrop och kvitter. Vi ser skuggor.
Vi rör oss mot, vi kommer till, vi sätter oss i. Volymer parasiterar på en struktur. Skuggorna ruvar.
Jag exponeras och blir exponerad för.
Mitt projekt handlar om kontroll, eller bristen därav. Jag försöker lindra och behandla mina problem genom min arkitektur. Jag behöver erbjuda en plats till något jag inte är bekväm med. Jag behöver känna kontroll.