Bachelor / Graphic Design and Illustration
We share our lives as a way to create an identity. Thanks to the ability to record, store and play large amounts of data from our everyday life, we create a sort of second support for our presence – the datafied self.
How do the formats and functionalities of the platforms we use form our perception of identity – our own and others? What are the commonly agreed upon rules of curation?
In my degree project, I’m exploring my datafied self by assembling layers of recorded raw material; non-events, in-betweens, everyday conversations, blank spaces and left-overs.
Through curating this nothingness, I put into question what properties actually define me as a human being, if any at all.
Vi delar våra liv som ett sätt att skapa identitet. Tack vare möjligheten att spela in, lagra och spela upp stora mängder data från vår vardag skapar vi ett slags andra stöd för vår närvaro — det datafierade jaget.
Hur bildar formaten och funktionaliteten hos plattformarna vår identitetsuppfattning — våra egna och andras? Vilka är de vanliga överenskommelserna kring hur vi kurerar information?
I mitt examensarbete utforskar jag mitt datafierade jag genom att samla lager av inspelat råmaterial; icke-händelser, mellanrum, vardagliga samtal, tomma utrymmen och rester.
Genom att kurera denna samling vill jag ifrågasätta vilka genskaper som egentligen definierar mig som människa, om några alls.
