Tarred timber. The beams throughout the room jut out vigorously above me. They support the room in an act of control. Two of them break through the wall, creating the sloping roof that marks the entrance. I’m in a barn constructed in the 18th century. The timbered walls look like thick leather, shutting out the exterior world. The room and how it is constructed is shown for what it is. It has nothing to hide. The experience is conveyed through its parts and power of the construction. A whole is created. It is something other than the sum of its parts.
I depict what I see, removing it from its context. The parts are re-assembled and processed, with the same inner logic, in the formation of new rooms, new objects.
Tjärat timmer. Bjälkarna skjuter kraftfullt fram ovanför mig. De stöttar upp rummet i en kontrollerad akt. Två av dem bryter igenom väggen och bär det sluttande tak som markerar entrén. Jag är i en trösklada från 1700-talet. De timrade väggarna är ett tjockt skinn mot yttervärlden. Rummet och hur det är uppbyggt visar sig för vad det är. Det har inget att dölja. Upplevelsen förmedlas i konstruktionens delar och kraft. En helhet skapas. Den är någonting annat än summan av sina delar.
Jag avbildar det jag ser, ställer det ur sin kontext och knådar om det. Delarna sätts samman och bearbetas, med samma inre logik, i bildandet av nya rum, nya objekt.