“Creativity could never be directed from above. It could only emerge if there is a structure where it could evolve.”*
Participatory design and placemaking are often used as tools to help drive change in public space but are regularly failing to create inclusive and vivid places. For a space to live, there has to be room for creativity. But is there room for everyone?
As there is no fully democratic state, there are no fully inclusive processes. Even when we aim to make everyone equal, we still exclude and create hierarchies. By recognising this and becoming aware of our own position, could we then make better use of these ideas in the creation of structures where creativity and life could evolve?
On this basis, my degree project is aimed at exploring how communities develop and arise when participation or placemaking is more than just a tool.
* Tobias Barenthin Lindblad, 2010
”Kreativitet kan aldrig styras uppifrån. Den kan bara uppstå om det finns en struktur där den kan utvecklas.”*
Deltagandedesign och platsaktivering använda ofta som verktyg för att generera förändringar i det offentliga rummet men misslyckas lika ofta med att skapa inkluderande och levande platser. För att en plats ska leva måste det finnas utrymme för kreativitet, men finns det utrymme för alla?
Precis som det inte finns fullt demokratiska länder, så finns inte heller några fullt inkluderande processer. Och även när vi vill göra alla jämlika, skapar vi hierarkier. Kan vi genom att erkänna detta och medvetandegöra oss om vår ställning, bättre använda oss av dessa idéer för att skapa mer inkluderande strukturer för kreativitet och liv att utvecklas i.
Utifrån detta utforskar mitt examensarbete hur lokala gemenskaper kan förvaltas eller skapas när platsaktivering eller deltagande tillåts vara mer än ett verktyg.
* Tobias Barenthin Lindblad, 2010