Achieving the intended result involves a lot of destruction and reconstruction, to work up a surface, tear it down to the bottom of its existence and then start over again. Much is coincidence. To dare to fail and not to be afraid of doing wrong and to find the beauty in that process. This kind of attitude is liberating and leads to a more open process. Every action is not an achievement.
I am inventing a methodology based on recycled materials and whatever happens to be in the studio in random play; this process leads me to lose control.
It is important to me that the work has an emotional input, not just formal qualities.
All these emotions can be translated into some kind of motion and articulations in my paintings, addressing both the viewer and myself.
Att uppnå avsett resultat innebär mycket förstörelse och återuppbyggnad, att arbeta upp en yta, bryta ner den till botten av dess existens och sedan börja om igen. Mycket är en ren tillfällighet, att våga misslyckas och inte vara rädd för att göra fel och hitta skönheten i den processen. Den här typen av förhållningssätt är befriande och leder till en öppnare process. Varje handling är inte en prestation.
Jag tar fram en metod baserad på återvunnet material och vad som råkar finnas till hands i ateljén i en slumpmässig lek och denna process får mig att tappa kontrollen.
Det är viktigt för mig att arbetet har en känslomässig input och inte enbart formella egenskaper.
Alla dessa känslor kan översättas till någon typ av rörelse och artikulering i mina målningar, som både riktar sig mot betraktaren och mot mig själv.