Painting offers an opportunity to talk about what can barely be described. For several months, I have been painting with English red. It is a colour that is flat and dense. It plays dead. If you mix it with a white colour, you get a remarkable pink tone. I am interested in the language of painting. In its potential as a cry and gesture. Can what is possible be expanded? I work with fields of colour that can perhaps be described as atmospheric and with their encounters with more figurative forms, features.
Över måleriet vilar en möjlighet att berätta om det som knappt låter sig beskrivas. Jag har under flera månader målat med engelsk röd. Det är en färg som är fadd och tät. Den spelar död. Blandar du den med någon vit färg får du en märklig rosa ton. Jag är intresserad av måleriets språklighet. Över dess potential som rop och gest. Går det att utvidga det som är möjligt? Jag arbetar med fält av färg som kanske kan beskrivas atmosfäriska och dess möte med mer figurativa former och komponenter.