‘The poetics of cloth are composed of folds, fragments and surfaces of infinite complexity. The fragment bears witness to a broken whole; yet it is also a site of uncertainty from which to start over; it is where the mind extends beyond fragile boundaries, beyond frayed and indeterminate edges, expanding in the fluidity of the smooth. The surface is a liminal space, both inside and out, a space of encounter. To fold is to “withdraw into the recesses of a world”. Yet it is not a lament or a loss, for the fold is without beginning or end”. *
*Pennina Barnett, ’Folds, Fragments, Surfaces: Towards a Poetics of Cloth’, 1999.
”Tygets poetik består av veck, fragment och ytor av ändlös komplexitet. Fragmentet berättar om en trasig helhet; men är också en ovisshetens plats från vilken vi kan börja om; den plats där tanken sträcker sig över sköra gränser, bortom fransiga och luddiga kanter, ut i det böljande släta. Ytan är en tröskel, både insida och utsida, en mötesplats. Att vika är att dra sig tillbaka, in i djupa vrår. Men det innebär inte sorg eller förlust, för vecket har ingen början och inget slut.”*
*Pennina Barnett, ’Folds, Fragments, Surfaces: Towards a Poetics of Cloth’, 1999. (Min översättning.)