Your mission is to weave six anxious and amazing rugs! The rugs will speak about different things. They shall be many and large so that they take up space, seen and heard but of that they should be ashamed! The rugs shall be woven fast, because everything should be fast. The rugs shall speak about anxiousness in relation to co-creating a result of everything and everybody around me.
Do I want people to feel sorry for me? That is what I really don’t want! May have to look at how I formulate myself. But if I say, don’t feel sorry for me, I put words into the mouth of the receiver. How should I formulate that I think it is right that it is hard, that my behaviour leads to self-hatred. Self-hatred that I should feel to change. I feel ashamed over the fact that it could be provocative to say that it is hard. I want to avoid that! Should I be quiet?
Du ska väva sex stycken ängsliga, praktiska, opraktiska och fantastiska mattor! Mattorna ska berätta olika saker. Mattorna ska vara många och stora för att de ska ta plats, synas och höras, men det ska de skämmas för! Mattorna ska vävas snabbt, för att allt måste gå snabbt. Mattorna ska gestalta ängslighet i relation till samskapande.
Får frågan om jag vill att en ska tycka synd om mig? Det är det jag verkligen inte vill! Får se över hur jag formulerar mig. Men om jag säger “tyck inte synd om mig”, lägger jag ord i munnen på mottagaren. Hur ska jag formulera att jag tycker att det är rätt att det är svårt, att mitt handlande leder till självhat. Självhat jag borde känna för att förändras. Skäms över att det kan vara provocerande att jag säger att det är svårt. Det vill jag undvika! Borde jag bara vara tyst?
