I have always felt an urge to give feelings a physical form, a body outside of mine. I’m looking at my own body and examining how it can, with movements, express a feeling. Where lies the importance? Which wrinkle, (tense) muscle or movement says something about the feeling going on inside?
A feeling can be complex, incongruous and volatile. I want to make it visible, physical.
Through experiments with materials, I find my ideas and results, looking at the qualities of the materials and how they can be combined. During the last couple of years, I’ve started to combine steel mesh and glass. I have found various ways to form the glass using the mesh as a mould. The mesh gives structure and colour to the glass. The glass becomes the body and the mesh its skin.
Det har alltid funnits en vilja att ge känslor en form, en kropp utanför min. Jag tittar på min egna kropp och undersöker hur den kan uttrycka känslor genom rörelser. Vad blir viktigt? När läser vi fragmenten jag skapar som en människokropp? Vilka veck, (spända) muskler eller rörelser uttrycker den känslan jag söker?
En känsla kan vara komplex, motsägelsefull och flyktig. Jag vill göra den synlig, fysisk.
Genom ett material- och teknikundersökande arbete hittar jag mina idéer och resultat. I många år har jag skulpterat i stålnät och järnnät. Sedan några år tillbaka kombinerar jag nätet med glas. Jag har kommit fram till flera sätt att med hjälp av nätet forma glaset. Nätet ger struktur och färg. Glaset blir kropp och nätet dess skinn.