Bachelor / Ceramics and Glass
I process, treat and touch on emotions, memories and traumas by trying to portray human feelings in my porcelain sculptures.
I mix people with animals and use these animals more or less as a symbol to strengthen a feeling and give it more emphasis.
The clay is white, and I leave it unpainted to allow the object’s shape to speak for itself with shadows and light. That’s something I don’t want to steal focus from by painting them with coloured glazes, apart from the sparsely used red colour that highlights distorted or reddening shoulders, hands, and so on.
I’ve always had a need to express how it feels inside, but this has not always been well received, and has thwarted many situations or relationships. The sculptures allow me to express myself in a way that often tempts the viewer to come closer, to look at and touch the work.
Jag bearbetar, behandlar och berör känslor, minnen och trauman genom att försöka gestalta mänskliga känslor i mina porslinsskulpturer.
Jag blandar människa och djur och använder mer eller mindre dessa djur som en symbol för att styrka en känsla och ge den mer tyngd.
Leran är vit och jag låter den förbli omålad för att låta objektets form tala för sig själv med skuggor och ljus. Det är något jag inte vill stjäla fokus från genom att måla dem med färgande glasyrer – utöver den sparsamt använda röda färgen som markerar skavda eller rodnande axlar, händer, med mera.
Jag har alltid haft ett behov av att få uttrycka hur det känns inuti men har inte alltid blivit helt bra bemött och det har grusat flera situationer eller relationer. Genom skulpturerna får jag utrymme att uttrycka mig på ett sätt som ofta lockar betraktare närmare, till att se och ta på verken.
