Dinosaurs, dragons, weapons, spaceships, aliens, fire, monsters, dangerous animals. Never interested me. So this interests me. Apparently.
Through intuitive sculpting, stories about my traumas, desires and needs are formed, and about the society in which they exist in. I can see a tension towards the boy I never was/ the man I did not become, and a longing to approach him on my own terms. The sculptures are crooked, weak, broken, naive and weird and in this a vital place is created where that is allowed. The pieces are standing with the underdogs. In a movement upwards.
Dinosaurier, drakar, vapen, rymdskepp, aliens, eld, monster, farliga djur. Har aldrig intresserat mig. Därför intresserar det mig. Tydligen.
Jag skulpterar planlöst och ur det formas berättelser om mina trauman, lustar och behov, och om samhället de finns i. Jag kan se en laddning till pojkbarnet jag aldrig var/ mannen jag inte blev och en längtan efter att nu närma mig honom på mina egna villkor. Skulpturerna är skeva, svaga, trasiga, naiva och olika och blir däri också en livsnödvändig plats där det får vara så. Verken står på de svagas sida och är med i rörelsen mot att bli starka.